Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peder Pors, och dit kom konung Magnus.
Riddaren mottog sin höge gäst med utsökt vänlighet, och
alla närvarande böjde sina hufvuden för den
mäktige och segerrike konungen.
När så bägame började gå omkring och talet
blef friare och skämtet lifligare, sprang plötsligt
rid-dar Peder upp från sin plats och vände sig med
trotsiga blickar och hotande åtbörder mot
konungen, förebrådde honom, att han ej fått sin fordran
betald, och tillade: »Förr än det skett, slipper du
ej härut, konung Magnus, utan skall förblifva min
fånge!»
Det låter sig ej beskrifva, hvilket intryck
riddarens tal gjorde på konungen. Något sådant hade
han väl minst af allt väntat. Men öfver allt, där
vi se denne konung uppträda på historiens
skådeplats, finna vi hos honom en synnerlig förmåga af
själfbeherskning, och den förnekade sig icke heller
vid detta tillfälle. Vi kunna väl föreställa oss, huru
hans mörka kind för ett ögonblick färgades röd af
harm och vrede, men han insåg lika ögonblickligt,
att hans enda räddning bestod uti att böja sig undan
för det, som han icke förmådde bryta ned, och i
enlighet därmed handlade han. Han förstod att med
ord blidka den djärfve riddaren och bragte det snart
därhän, att en förlikning ingicks. Konungen
lämnade sin fordringsegare ytterligare Lödöse slott i
förläning såsom pant för sin skuld och förpliktade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
