Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken är skön, för det hon har stjärnor. Den var
skön, genom sina undantag, — genom det,
hvar-uti den icke var medeltid.» Genomträngde af
sanningen i detta den snillrike författarens yttrande,
är det dock icke vår afsikt att här framställa någon
af dessa ljuspunkter, utan helt enkelt att samla de
spridda dragen ur ett lif, som egentligen icke
innehöll något för sin tid ovanligt, men just därigenom
torde lämpa sig att utgöra en bild för denna tid.
Äfventyrslystnad och begär att vinna ära och rykte,
men själf med svärdet i hand, äro utmärkande drag
för denna medeltid och återspegla det forna
vikingalynnet. Men riddaren såg af lifvet ingenting mer
eller mindre än det, hvari han själf utgjorde
medelpunkten. De vöro få, som höjde sig till
Engel-brekts eller de trenne Sturarnes ståndpunkt, så att
de kunde skåda ut öfver hela landet och tänka och
handla med afseende därpå, för så vidt som de icke
själfve kommo att intaga en plats i spetsen för
riket, då detta sammanföll med deras eget jag.
En sådan riddare var Erik Carlsson af
Vasa-ätten. Han var son af en riddare, Carl
Kristers-son, hvars namn gått till eftervärlden i en vackrare
dager än mången af hans samtida. Denne hade,
utom Erik, ännu en son, den bekante biskop Kettil
Carlsson i Linköping. Deras moder var en
danska, Ebba Krummedik. Om deras ungdom känner
man intet, och herr Erik är ännu för häfden så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
