Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godt som alldeles obekant, när hans broder, den
krigiske biskopen, omgjordade sig med sin »jens»*)
och drog ut att strida för sin fångne frände, den
mörke och ränkfulle ärkebiskop Jöns Bengtsson
(Oxenstjerna). När Carl Knutsson för tredje
gången blef konung, år 1467, satt herr Erik som
borgherre på Stäkeholm vid Vestervik och var då en
betydande man, eftersom det är antecknadt, att
konung Carl bemödade sig om att vinna honom för
sig genom dyrbara skänker af harnesk, penningar
och guld. Konungen skall till och med hafva velat
göra honom till sin marsk, men icke heller detta
inverkade på riddaren. Snarare bidrog det att öka
hans mod och själfförtröstan.
Egentligen är det just från striderna mellan
Nils Sture och de mäktige Axelssönerne (Tott) å
ena sidan, till förmån för konung Carl, och
ärkebiskop Jöns Bengtsson (Oxenstjerna) å den andra
sidan, hvilka strider utkämpades under åren 1466
och 1467, som vi först närmare lära känna herr Erik
Carlsson. Han är då en bland de mest framstående
anförame för dem, hvilka stredo för hans frände
ärkebiskopen. Till sitt lynne visar han sig lik sin
broder, den häftige och stridsglade biskop Kettil.
Häftig som denne, djärf, stridslysten, lätt förhäfvande
sig i medgången, utan att därför förlora modet i
motgången, var Erik Carlsson alltid den främste i
*) Rimkrönikan kallar pl detta ställe svärdet för >jens».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
