Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett så kalladt »holl» eller mindre fältvakt. Nils Sture
befann sig längre norr ut och sammandrog
hufvud-hären. Herr Eriks hjärta svällde af stridslust, när
han fick se Dalabaneret, och han anföll genast. Den
gången svek honom dock lyckan. Herr Sten och
hans ringa styrka försvarade med mannamod sin
plats och drogo sig endast småningom tillbaka,
medan rundt omkring stormklockorna gingo, kallande
de angränsande socknarnes allmoge till vapen. Denna
samlade sig ock med otrolig skyndsamhet, och snart
sågo sig herr Erik och hans folk alldeles omringade,
»som en hop får, där slaktas skulle». Något sådant
hade ej herr Erik beräknat, men det nedslog ej hans
mod. Han sökte genom skickliga vändningar —
»de gjorde vändning, de gjorde två» — få
öfver-handen öfver den lilla skaran under herr Sten. Men
allt var förgäfves; han måste slutligen se sig om,
huru han skulle kunna komma ut ur den blodiga
leken. Detta lyckades med knapp nöd, och han
red åter söder ut ned till Dalelfven, där han vid
Upbo åter insamlade sitt folk och fattade fast fot,
oryggligt besluten att invänta sin fiende och våga
ännu en strid, men på jämnare mark, där hans
rytteri bättre kunde röra sig.
Han behöfde icke heller vänta länge, förrän
Nils Sture kom med hufvudhären. Här kämpades
en förtviflad strid, och herr Erik gjorde underverk
af tapperhet. Men mot Nils Sture och Dalkarlarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
