Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycktes det, som hans svärd blifvit förbytt i trä.
Han blef i grund besegrad, och hans folk
skingrades åt alla håll. Själf red han i ett sträck sexton
mil och hvilade först i Julita. Några af de andra
herrame, som togo en annan väg, voro mindre
lyckliga. Oxenstjemorna grepos och fördes till
Nyköping, medan herr Erik lyckades komma till Kalmar
och därifrån öfver danska gränsen.
I Danmark lefde han nu den närmast följande
tiden, tills han på våren 1470 visade sig i Stockholms
skärgård med ett antal folk för att hindra tillförseln
till Stockholm. Vid den tiden dog konung Carl, och
nu vaknade åter hos den danske konungen hoppet att
vinna Sveriges krona, och herr Erik var den danske
konungens man. »Därpå svor han dyra eder» —
heter det — »och var mycket vreder», när Sten
Sture, hvilken nu styrde Sverige, skref och
uppmanade honom att öfvergifva Christian. Han och en
hop af hans gamla vänner gjorde allt för att
betvinga den nye riksföreståndaren, väl mindre,
åtminstone hvad herr Erik betraffar, af något öfverdrifvet
begär att verka för Danmark, än därför, att deras
ära fordrade ståndaktighet och uthållighet i striden
mot deras enskilde fiende, hvilken råkade vara den
samme som konung Christians. Men slaget på
Brunkeberg 1471 gjorde med ens slut på alla
förhoppningar så väl hos den danske konungen som
hos hans svenska vänner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
