Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
husfru, Iliana Oxenstjema, som han en gång
hoppades se prydd med en krona, dött. Efter sin
återkomst från Finland gifte han sig för andra gången
— det var år 1488 — med jungfru Anna Carlsdotter
af Vinstorpasläkten, åt hvilken han i morgongåfva
gaf sin ätts gamla stamgods Vasa i Skeptuna
socken i Upland.
Tre år därefter ändade han sin bane. Han kom
ridande till Öfver-Sela prestgård i Mars månad 1491
och ville med sitt folk taga in i kyrkoherdegården.
Kyrkoherden, herr Sigfrid, sade nej därtill, och då
riddaren ej aktade på prestens vilja, så samlade
denne i hast några af biskopens på Tynnelsö
sven-ner samt en hop bönder och öfverföll herr Erik.
I denna strid fick den tappre riddaren sin bane.
Han begrofs i Krokeks kloster.
I hans testamente, som finnes i Upsala
biblioteks. diplomsamling, och hvaruti han i första
rummet ihågkommer med hederliga gåfvor af gods och
gårdar det nämnda klostret, där han valt sin
lägerstad, finner man följande bön till de efterlefvande
uttalad: »Jag beder eder, mine käre vänner, hvilka
I helst ären, att I fejden ingen efter min död!» —
Det är en tanke af frid och försoning, som visar,
huru fjärran hatet och hämnden voro för hans sinne.
Han hade älskat striden, men mera för
stridens-skull än som medel för ett annat mål, fast han, när
lyckan log, tog allt, hvad tagas kunde. Men icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
