Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På Erik Carlsson gjorde den kraft och
tapperhet, som han i denna strid såg Sten Sture och hans
män utveckla, ett intryck, hvilket varade lifvet ut.
Han undkom från slaget och förlikte sig sedan med
herr Sten. Och nu stod han troget vid dennes
sida, så länge som han lefde, och utmärkte sig
lika mycket i striden för sitt fosterland som förut
emot det samma. Så blef hans lefnads afton
solbelyst.
Men jämte tapperheten lefde i hans sinne qvar
hettan och obändigheten. Hans öppna, glada och
ofta besinningslösa väsende förnekade sig icke.
Målande är rimkrönikans beskrifning om hans
vistande i Finland i kriget mot ryssarne. Han hade
blifvit ditsänd med krigsfolk af herr Sten, och då
Ryssarne erbjödo stillestånd och man tillstyrkte att
antaga det samma, utropade lifligt herr Erik:
»Ingalunda jag det samtycka vill,
det vore oss en fullstor nesa
sa platt öfvergifva töcken resa.
Sverige kostade mycket denna färd,
denna resa omlade sig lekt ’och lärd,
viljen I så, då må I hemfara,
qvar vill jag med folket vara.
jag blifver här, så länge jag kan,
jag skall mig bruka allt som en man!»
Och han stannade i tre år i Finland och värjde
manligen landet, så att ryktet om hans mandom
spordes ofta till Sverige. Under tiden hade hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
