Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTE SVEN.
23»
och redan var en seger, då det med ens förbyttes
till ett nederlag, hade å ena sidan visat hvad denna
allmoge förmådde uträtta, men å den andra äfven,
att en man saknades, som kunde föra folket an.
Engelbrekts och Sturarnes anda fanns, men de
själfva voro borta, och ingen hade ännu på
sommaren visat sig ega vilja och kraft att träda i deras
ställe. Tvärtom lät det öfverallt i riket förljuda sig,
att herrarne drogo ens med konung Christian, som
redan låg framför Stockholm med sin flotta. Själfve
den garale Sturevännen, den fordom så käcke och
manhaftige samt till följd deraf älskade Hemming
Gad, var med konung Christian på flottan och hade
nu på gamla dagar blifvit dansk till sinne och tal.
Allt detta bidrog att göra folket nedtryckt.
Modet stals liksom bort ur barmen, man kunde ej
säga huru eller af hvem, — men det var så, och
i stället kom, om icke likgiltighet, så åtminstone
en overksamhet, en rådlöshet, hvilken snart kunde
öfvergå till verklig likgiltighet för fosterlandet, så
till vida som man lät saken hafva sin gång och
började försona sig med sitt öde att plöja sin teg och
äta sitt bröd, fastän Dannebrogen skulle komma att
svaja på Tre kronor och Sveriges konung icke
talade Sveriges tungomål.
Såsom naturligt var, visade sig yttringarna af
folkets sinnesstämning olika i olika delar af landet.
I dö södra gränslapdskapen, där man Jidjt mest, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
