Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man mest böjd att gifva vika för nödvändigheten;
ju längre man däremot kom norr ut, desto mindre
bågnade man under motgångens tyngd, tills man i
Dalarne — detta den svenska sjelfständighetens
stamland — fann bonden lika färdig att offra lif och blod
för sin heliga sak nu som fordom.
Man lyssnade med ifver till berättelserna från
Stockholm och fru Kristina, och man frågade sig
med oro, hvarföre ingen kom och gjorde allvar af
landets befrielse.
Men ingen sådan hördes af. Det såg ut, som
om allt varit på god väg att få en gynsam lösning
där borta på andra sidan elfven och långheden, utan
att vidare ett spjut behöfde lyftas eller en dalpil
af-skjutas. Där fingo de hänga på väggen och rosta
af gammalt blod. Kanske skulle den dag snart
randas, då -de åter skulle glänså mot solen, såsom
på Brunkeberg i gamle herr Stens dagar, eller nu
senast vid Upsala och Vesterås.
Ovissheten om hvad som verkligen skedde i af- .
seende på rikets försvar och hoppet, att hvad som
skedde dock var till rikets väl, voro de
omständigheter, som i dessa aflägsna bygder så småningom
beredde vägen för samma overksamhet, som redan
inträdt längre söder ut i riket, där herrarne voro
mäktigare och inflytelserikare än här uppe mellan
fjällen och skogarne. Här uppe fanns ännu hopp
och längtan, att den fosterländska saken skulle segra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
