Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stod för ett ögonblick, som om hon plötsligt blifvit
förbytt till sten.
Hon såg en björn, rest på bakfötterna, nalkas
barnet.
Det var ett ögonblick af sådan själsspänning,
att hvarje försök att med ord beskrifva hvad som
föregick i hjärtat, vore omöjlig och blefve matt.
Hon och den lilla voro Elfs enda barn, sedan hans
son blef borta i det förfärliga Långfredagsslaget,
och han hade i synnerhet Lill-Anna kär, efter hon
mer än den äldre systern trängde till hans vård.
Och nu skulle denna glädjeblomma ryckas undan
honom!
Sådan var den första rediga tanke, som sprang
fram för Kari. Men‘ hon hade den knappast klar
för sig, förr än taflan förändrades framför hennes
ögon. Där funnos flere än hon, som vandrade i
skogen denna qväll, och barnets skri hade framlockat
den, som hon väl minst af alla väntat.
Hon såg en skulderbred man störta fram med
yxan i högsta hugg. Lill-Anna var åtminstone för
ögonblicket räddad, men nu uppstod en strid på lif
och död mellan björnen och den djärfve
skogsvan-draren, — en strid som varit värd att skåda. Den
varade en kort stund, så låg den väldige fienden
död i sitt blod framför sin besegrares fötter. Men
äfven han blödde. Halfva ansigtet tycktes vara en
enda blodmassa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
