Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTE SVEN.
239
Folkvisan i och för sig skiftar så väl i afseende
på uppkomst som förekomst efter de bygder, där
hon sjunges. Så finner man mera sällan den
egentliga riddarvisan i de bygder, där riddarlifvet var
mera okändt, och tvärtom. Men tusende och åter
tusende hafva sjungit dessa visor, njutit därvid, kännt
tröst i sorgen och lugn i stormen. Och ännu
sjungas de, och menniskohjärtat tilltalas af dem lika, det
må klappa under siden eller vadmal.
Äfven Kari sjöng, där hon satt ensam, liksom
sväfvande mellan himmel och jord.
Jag föddes hit till verlden
långt bort i mörkan skog;
jag finner ingen trogen vän,
allt se’n jag miste mor.
Det var den bästa vän, som världen gaf mig.
Och en suck höjde hennes barm, och det klara
ögat skymdes af tårar, men munnen log, medan hon
lutade sig tillbaka mot klippväggen och fortfor;
Och kunde jag mig fara
allt öfver hafvet blå,
fäll’ skulle jag finna vännen min,
om än han lefva må.
Det var den bästa vän, som världen gaf mig.
Ett hjertslitande skri’ hördes från ängen på
bergssluttningen.
Kari flög upp ur sina drömmar och lutade sig
fram öfver klippranden, men den syn, som här mötte
hennes ögon, kom henne att blekna af fasa, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
