Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad vill du drängen?» ropade denne åt Sven,
och när han kom fram och närmare fick se Sven i
ansiktet, knöt han näfven och knuffade till honom,
så att han tog ett par steg tillbaka, så stark han
än var.
»Är du framme nu igen, Svarte Sven», fortsatte
Mats. »Menar du, att jag icke känner dig . . . vill
du göra om Långfredagsleken? Men det skall du
icke, utan här skall du falla på din gärning.»
Med dessa ord höjde han yxan och sprang fram
mot Sven.
Gustaf Vasa stod och betraktade båda, men ju
mer han såg på ynglingen, som stod så lugn, och
hvars ädla och manliga anletsdrag i hög grad
tilltalade honom, desto mer var han benägen att tro
godt om honom. Framför allt ville han icke, att
blod skulle flyta för hans skull. Men här tycktes
hans vilja betyda föga. Marnäsbonden stod ej att
hejda. Visserligen måste dock den vackre
ynglingen hafva begått någon illgärning, då en sådan man,
som Mats Olsson, så kunde försättas i vrede vid
hans åsyn, ehuru han tillika insåg, att det var för
hans egen räddning, som detta skedde.
Men innan han visste ordet af, hade Sven,
som bibehöll hela sitt lugn, med ett väl måttadt
slag af sin yxhammare slagit yxan ur bondens
hand, och ögonblicket därefter framträdde han
inför Gustaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
