Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jo, det skall jag säga dig, att din far heter
Erik, och du själf heter Gustaf!»
Främlingen bleknade och kastade ett mörkt
ögonkast åt sidan.
»Och du döljer dig undan för konungens
spe-jare!» tillade Sven.
Det var verkligen den flyktande Gustaf
Eriksson Vasa, som från Isala af Sven Elfsson blifvit
förd till Marnäs till kronoskyttarne Per och Mats
Olssöner, hvilka åter, efter som trakten vimlade af
konungens utsända spejare, fört honom hit in i djupa
skogen och här buro till honom mat. Gustaf var
nu fullt öfvertygad om, att han hade framför sig en
af dessa spejare, måhända någon, som, förledd af det
höga priset på hans hufvud, låtit förmå sig att tjena
som vägvisare, och i första ögonblicket fann han
ingen räddning för sig annat än i en brådstört flykt,
huru svårt än detta föll sig i anseende till det sår,
som han erhöll i benet, då den danske knektens
spjut genomstack halmlasset, i hvilket han låg gömd
på vägen till Marnäs.
Han fattade därföre hastigt Syen vid kragen
och höjde sin yxa, ty äfven han var försedd med
en sådan. Sven fattade honom då med öfverlägsen
styrka om handleden, och det hade varit en lätt sak
för honom att vrida yxan ur Gustafs hand. Men
idetsamma kom Mats Olsson springande uppför
kullen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
