Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVAfefE sfafc. déj
»Så är du då», sade han, »det villebråd, som
alla jaga och blott få hjälpa. Jag ville väl vara
bland dessa, men ingen tror mig, och således icke
du heller___Nu är det din och Mats Olssons tanke,
att om jag kommer med lifvet undan, så skall jag
angifva dig. . . . Jag kan icke taga eder den tron
ur hufvudet. Men, se här, tag mitt lif, och sedan
behöfver du icke frukta för mig ...»
Han räckte med dessa ord yxan åt Gustaf, men
tårarne stodo honom i ögonen. Mats Olsson lade
armarne i kors öfver bröstet och betraktade noga
de vackra och kraftfulla dragen i detta ansikte, som
hvarje man och qvinna afskydde. Men det ädla i
Svens handling nu tilltalade honom. Det hängde
liksom på ett hår, att han ville ändra mening och
tänka godt i stället för ondt om ynglingen.
»Du måste dö, pojke», sade han; »säg mig
där-före, är du skyldig eller oskyldig till det talet, som
går om dig?»
»Oskyldigi» svarade Sven med en djup och
ärlig blick in i bondens öga.
»Jag tror dig, Sven!» utropade då Gustaf, sköt
undan den framsträckta yxan och räckte honom
handen.
Sven fattade handen, och han betogs därvid af
en så häftig rörelse, att Gustaf själf kände sig rörd.
»Tack», stammade Sven, »jag går som en
vilsen fågel genom skog och mark, och hvar jag kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
