Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer, så fly menniskoma för mig; tack, herre, föf
de ord I saden! . . . Kanske skall den dag komma,
att jag står ren inför eder och alla, som nu tänka
och tala illa om mig ...»
Mats Olsson skakade sitt hufvud, men lät saken
hafva sin gång. Det föreföll honom liksom alla
underligt, att Sven icke friade sig från den beskyllning,
som var uttalad mot honom. Han kunde det dock,
och hade han i första stunden sagt rent ut, huru
saken förhöll sig, så hade han blifvit trodd och
beskyllningen fallit tillbaka på illviljarens hufvud, så
kär och afhållen af alla, som Sven då var.
Men Sven tog fram den fina läderslidan och
lämnade den åt Gustaf, hvaraf det blef klart för
denne, huru Sven kunnat nämna honom vid namn.
Innan Gustaf hann spörja något vidare, vände
sig Sven om. och gick utför kullen. Gustaf ropade
efter honom, men han svarade icke, och snart var
han försvunnen mellan trädstammarne norr ut.
S.
■ Den tid mannenom missgär,
sä är han litet hörder »
Rimkrönikan.
fn söndag något därefter var en stor skara
allmoge församlad utanför Rättviks kyrka, och
på kyrkvallen stod Gustaf Vasa och talade om den
förfärliga tilldragelsen i Stockholm, då den nye dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
