Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ursprungligen varit för dem bestämd. Ty där —1
heter det — refvo onda andar ständigt om natten
ned hvad som byggdes om dagen, tills slutligen på
ett eller annat sätt den rätta platsen blef funnen.
Men här var det för Sven, som om de onda
andarne kommit midt på ljusa dagen och rifvit ned
till grunden allt hvad han hoppats och drömt, och
svedt bort med rykande eldbränder själfva torfvan,
där han nedlagt första stenen.
Han stod där blek och förtviflad och blickade
rätt framför sig. Det var dock så godt, att han
blef ensam med den gamle. Kanske skulle han då
lättare komma till tals med honom. Men det var
som om hans tunga varit bunden eller »vänd i träd»,
såsom det heter i den gamla solsången.
Då kom Kari emot honom och fattade hans
hand samt såg honom under tårar i ögonen.
»Sven», sade hon, »om ock hela världen
misskänner dig, så gör jag det icke.»
Ynglingen skakades liksom af en nervfrossa vid
detta tilltal.
»Kari», stammade han, »Kari, du . . .?»
»Ja, ja, Sven», fortsatte den modiga flickan,
»jag säger det högt, jag tror icke på någon falskhet
hos dig. Och det tror jag, att Gud har makt att
byta det onda till det goda, när han vill. . . . Mod
därföre, Sven, din dag kommer ock, han kommer!»
Det var hoppet, som tagit kropp och klädt sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
