Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
». . . följa stjärnan efter
på vägen jämn och rätter
till Herrans helga hus», —
såsom presterna sjöngo, när de framställde, huru de
tre konungarne från Österland foro till Betlehem
för att söka efter den nyfödde Jesus.
Men när Sven steg öfver tröskeln och blef
synlig för stugans invånare, så mörknade allas anleten,
så tystnade samtalet och arbetet afstannade. Utan
tvifvel skulle Sven blifvit mottagen här på samma
sätt som i Tomt-Mats’ stuga, om icke gubben Elf
själf lagt band på de uppbrusande känslorna, såväl
sina egna som de andras.
Men då de innevarandes ovilja ej fick gifva sig
luft genom att kasta den inträdande på dörren, så
gingo de ut, den ene efter den andre, så att till slut
ingen fanns qvar där inne mer än gubben Elf själf
och Kari.
Stor eller liten, så hafva vi alla en värld, där
vi timra på vår lyckas boning, timra och timra om
igen, om också oblida makter aldrig så många
gånger rifva ned vårt verk. Vi börja om igen. Det
är menniskoandens eviga ungdom, som uppenbarar
sig däruti, och ju hårdare pröfningarna komma, desto
mera och liksom till trots för dem är han verksam
att söka den grund, der hans hopp kan få fäste och
slå rot. Det är därmed som med så många af våra
äldre kyrkor, hvilka sällan stå på den plats, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
