Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det är icke för mig», svarade Sven, »det är
för den unge herrens skull, han som talade till
bönderna vid Rättviks kyrka och som vill rädda riket
undan den grymme konungen.»
En stund förgick, hvarunder gubbens ögon
forskande hvilade på Sven, utan att denne lät sin blick
falla, utan bottenärligt och med en skymt af hopp
såg upp på fosterfadern. Slutligen sade denne:
»Det lyckas dig icke, Sven . . . Mitt sinne
skiftar icke efter fåglalåt. Den, som en gång förrådt
sitt land och folk, han hittar icke lätt igen hvad
han kastat ifrån sig, sitt goda namn och rykte. Gå
därföre din stig, liksom jag vill gå min, och lämna
mig och de mina! Gud döme mellan oss!»
Därmed gick gubben ut ur stugan,
»Gud döme mellan oss!» upprepade Sven, och
ett vemodigt leende spred sig öfver hans anlete.
»Farväl, Kari!» sade han därpå hastigt; »Gud
välsigne dig, som tror godt om mig, men här i världen
se vi väl aldrig hvarandra mer!»
Han störtade ut, och Kari stod blek, som om
hon varit formad af snö. Men också hon skyndade ut.
På något afstånd såg hon sin gamle faders
kämpa-skepnad aflägsna sig på vägen till Tomtgården. I
motsatt riktning såg hon Sven. Men stjärnorna
brunno där ofvan och kastade sina strålar på båda,
som om också de velat upprepa de obarmhertiga
orden om Guds dom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
