Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därmed stack han fram handen och tog knifven
samt höjde den upp, så att alla sågo den blanka
klingan lysa. Det gick så hastigt och oförtänkt, att
ingen hunnit komma sig för med att hindra honom.
Många togo ock alltsammans för skämt, ty ingen
kunde föreställa sig så mycket mod hos den
ensamme bonddrängen.
Men då Sven gjorde en rörelse att stoppa
knifven i bältet, ropade dess egare:
»Håll litet, dräng. . . om den saken skola vi
blifva två!»
»Ja väl», genmälde Sven, »ty knifven lemnar
jag icke lefvande ifrån mig!»
Nu rusade alla upp och omringade Sven,
hvilken drog sig tillbaka mot väggen för att hafva
ryggen fri.
»Var det icke det jag sade», ropade Lauritz,
»den galne drängen vill bli skickad genvägen till
bror sin. Rask gärning, gossar ... så dricka vi på
liket.»
Ett häftigt handgemäng uppstod, och Sven värjde
sig med en otrolig styrka. Den upplysning han fått,
återskänkte honom hela hans sinnesnärvaro. Men
huggen föllo allt tätare, och ringen slöt sig allt
fastare omkring honom.
Ett tungt fall mot golfvet hördes, i samma
ögonblick som dörren åter öppnades och Rasmus Jute
visade sig på tröskeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
