Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blek ännu, men kraft och mod strålade ur de ärliga
ögonen.
Gubben Elf gaf sig ingen ro, förr än han fått
gifva sin dotter åt den så länge och orättvist
misstänkte.
»Lång ofredstid förestår», sade han, »och det
heter: uppskjut icke till morgondagen hvad du kan
göra i dag.»
Så blef det bröllop i gubben Elfs stuga, och
Gustaf Vasa var där den förnämste gästen.
»Nu skola vi, vill Gud, göra om
Långfredags-slaget, men bättre!» sade han leende till Sven,
om qvällen, när bröllopsskaran kommit hem från
kyrkan.
»Amen», sade herr Jakob, kyrkoherden, och
knäppte andäktigt ihop sina händer, och gubben
Elf tillade:
»Vi bedje Gud fader i himmelrik, oss må nu
full bätter gå!»
Men bruden log så ljuft mot sin Sven, och denne
blickade så trofast tillbaka. Hans tankar flögo dock
från Karis rosenmun till ett högre mål — till den
stundande striden för Sveriges rike. Det var som
ett löfte legat outtaladt och dallrat på Karis
svällande läpp, ett löfte om ära och tro i döden, och
det framgick i ord från mannens mun.
»Så visst som dalkarlens pil träffar snöskräfvans
hjärta i flykten, så visst skall han icke hvila på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
