Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som alldeles tillförlitligt, »att Gustaf blifvit mördad
och dött genom följderna af såret». Det var
naturligt, att här hemma allas sinnen skulle fyllas af oro,
och den allvarlige konungen, som menade så ärligt,
om ock hans allvar stundom slog öfver i stränghet,
gick där med sina bekymmer sluten inom sig själf,
knappast vågande anförtro sig åt någon, litet
emellan lyssnande till de underrättelser, som hans
kun-skapare förde upp till honom från staden, eller
ängsligt öfverräknande med sin myntmästare Anders
Hansson silfvertackorna i »herr Eskils gemak».
Minst af allt kunde Gustaf ana, att just denne
myntmästare var en bland de sammansvurne, liksom
Mårten Munk, hvilken var den bland kunskapame,
som han mest förlitade sig på. Utom dessa
utgjordes de sammansvurne mest af tyska borgare^ som
voro bosatta i Stockholm. De hade länge varit
beslutne om hufvudsaken, nämligen om konungens
undanrödjande, men icke om sättet, och så hade
utförandet blifvit fördröjdt än af det ena skälet, än af
ett annat. Slutligen kom man dock öfver ens om
både tid och medel. Man fick veta, att konungen
ämnade öfvervara gudstjensten i Storkyrkan den 9
april 1536, som var Palmsöndagen, och denna dag
bestämdes för mordets verkställande. För att vara
riktigt säker om framgång i hufvudsaken stannade
man dock icke vid ett förslag, utan bestämde flere,
så att, om dét ena försöket misslyckades, skulle man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
