Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna vara förvissad om, att något af de andra
skulle lyckas.
Först och främst beslöt man att under
konungens stol i Storkyrkan anbringa en fjärding krut,
försedd med kopparpip och lunta, som kunde brinna
i fem timmar. Att draga försorg om utförandet
häraf uppdrogs åt en tysk borgare vid namn Hans
Bökman. Men på samma gång uppdrogs åt tvenne
andra af de sammansvurne att söka lägga förgift i
konungens mat eller att rent af genom ett dolkstyng
mörda honom. Det sista fick myntmästaren på sin
lott. Han brukade ofta vara ensam med konungen i
silfverkammaren och hade därför godt tillfälle att
oförmärkt utföra sitt uppdrag. Sedan nu konungen
på det ena eller andra sättet blifvit undanröjd, skulle
man skrida till utförandet af den plan, hvars första
och viktigaste offer konungen var. Denna plan
bestod i ingenting mer eller mindre än att nedbryta
Stockholms slott, förklara Stockholm för en fri
medlem af hanseförbundet och lägga hela Sveriges
rike under Hansan. Eftervärlden häpnar för dessa
djärfva planer, men de stå alldeles i
öfverensstäm-melse med det stora programmet att göra Hansan
och Lubeck till ett nordens Venedig. Tanken om
Stockholms inträdande i Hansan var alldeles icke
ny, den förekommer tidigt nog under medeltiden,
och vid medlet af 1300-talet, efter Visbys fall, var
detta inträdande mera än en blott tanke. Man vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
