Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördes till afrättsplatsen och halshöggos, de mindre
brottslige fingo, på drottning Margaretas förbön, lösa
sina lif med penningar. Så bevarades den gången
konung Gustafs lif, och det mäktiga Liibeck såg sig
bedraget i sitt hopp att slippa sin farlige fiende.
Ltibeckarne började så småningom inse
omöjligheten och fåfängligheten af de stora planer, som
Meyer och Wullenweber utkastat, och deras
förbundne af de andra städerna sade öppet, »att man
måste gifva något efter, ty världen vore nu en
annan än för hundra år sedan». Oaktadt allt det blod,
som flutit, och alla de dryga penningsummor, som
de gångna åren sugit ur köpmännens penningskrin,
såg man dock tydligt, att makten och väldet öfver
Östersjön flyttat från Ltibeck och till konungame i
Sverige och Danmark. Nu föreföll därför åter en
statshvälfning i Löbeck, uppkomlingarne störtades
— Meyer hade blifvit fången i kriget och steglad,
och Wullenweber undergick snart samma öde — och
det gamla rådet insattes åter i sin värdighet. Detta
sökte så småningom bota statens refvor. Sedan fred
blifvit sluten med Danmark och äfven med Sverige,
ville det lilbska rådet återvinna sina gamla fördelar
i de nordiska rikena. Till konung Gustaf i Sverige
skickades därför rådssekreteraren Sebastian Ersam,
och denna beskickning är i hög grad märkelig,
emedan den så tydligt visar, huru förändrade
förhållandena voro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
