Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sebastian Ersam uppträdde inför de i
Stockholm församlade herrarne af rådet och förklarade i
ett utförligt tal de sista årens tilldragelser, sökande
gifva dem den för Lubeck bästa möjliga färgen. De
hade blott varit några få — sade han — som i den
sista fejden förbrutit sig, och hvarken det gamla
eller det nya ordentliga rådet hade på något 3ätt
medverkat till hvad desse få tagit sig före; och
därför borde icke konungen med stränghet förfara emot
staden för hvad desse få brutit, eftersom de
oskyldige icke borde lida för de skyldige. »Jag är
kommen » — så slutade Sebastian Ersam — »jag är
kommen att mellan Sverige och Löbeck upprätta ert
evig och beständig fred, och till ömsesidig båtnad
skall den snart komma till stånd, först och främst
om Lttbeck får sin gamla fordran godtgjord, men
för det andra och synnerligast om Löbeck återfår
sina gamla goda handelsrättigheter.»
Svaret på denna framställning innehöll, som
man säger, ord och inga visor. En hel stads
förbrytelser — hette det — kunde icke enligt någon
mensklig rätt urskuldas med någras oskuld, och hvad
i det inre af Löbeck föregått, det angick icke
utlandet; hvad man med svärdet sått, det skulle man
med svärdet uppskära, så stod det i Guds egna ord.
Det vore bäst att tiga med Löbecks fordran, ty
konungen erkände den icke, och han kunde med större
skäl fordra ersättning för krigskostnaderna samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
