Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godtgörelse för all skada och all smälek, som
hanse-staden tillfogat honom och riket. Lubeck hade
förverkat äfven det senast (år 1523) undfångna
frihets-brefvet, och dessutom var detta frihetsbref
oförenligt med rikets sanna väl, hvars egne köpmän skulle
gå till grund, under det Lubecks riktade sig.
Därför måste detta bref, som Lubeckarne förstått att
för 16 år sedan * aftvinga konungen, tillintetgöras.
Svenskarne kunde icke vidare gå in på, att endast
till Hansans köpmän försälja sina varor, hvilket
måste ske till det pris, som Hansan åsatte, eftersom
Sundet och Bältena skulle vara för riket stängda.
Det löbska sändebudet blef högeligen nedstämdt
efter inhändigandet af detta svar. Något sådant —
ett så kraftigt och djärft språk — hade Sebastian
Ersam dock icke väntat sig. Men det var ej nog
därmed. Konung Gustaf, som detta år legat illa
sjuk och nu nyss kommit någorlunda till krafter
igen, lät några dagar därefter uppkalla sändebudet
till sig. Han sade ännu kraftigare ut sin mening
och det svar, som sändebudet kunde föra med sig
tillbaka till Lubeck. »Förra tiders konungar i
Sverige» — sade han — »hade varit tvungne att
bekräfta allt hvad Lubeckarne begärde, fast Sveriges
rike därigenom kommit i fördärf och varit falt som
Israels barn i fordom tid. Så hade ock nu senast
tillgått vid hans tronbestigning, då Lubeckarne,
liksom de andlige, aktat på rofvet, såsom lejon, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
