Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller dess anhängare utan sin svågers vilja och
vetskap.
Det var sålunda i den yttersta nöd, som
Danmarks konung sträckte handen öfver till Sverige,
bedjande om hjälp. Och han fick hjälp. Det var
ett trofast handslag en gång i tiden .mellan de båda
grannrikenas konungar, sådant som historien sällan,
om någonsin, har att uppvisa. Dock är det att
märka, det Sveriges egen fördel fordrade att gripa
Danmark under armarne. Ty hvarken Liibeck eller
Christian kunde komma till välde utan att i och
med detsamma fara uppstod för Gustaf och Sverige.
Men å andra sidan kunde också den man hafva sijttit
på Sveriges tron, som icke förmått tänka så långt,
som Gustaf då gjorde, och visst är, att hade
förhållandena varit omvända, hade Sverige varit i nöd
och behöft Danmarks hjälp, hade visserligen dess
konung uppställt fullgod ersättning och därutöfver
såsom hjälpens vilkor. Knappast hade Danmark då
kunnat afhålla sig ifrån att komma fram med sina
gamla, så många gånger afvisade fordringar på
Sveriges underkastelse.
Vissheten härom stod lefvande inom Gustaf Vasa
och lämnade honom aldrig, och för bevarandet af
Sveriges dyrt vunna själfständighet spanade han vida
omkring, förutseende och undanrödjande hvarje
tillstymmelse till fara. Därföre grep han nu med kraft
i den danska kronan, för att lyfta henne på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
