Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svågers hufvud. De danska sändebudens tal till
Gustaf och dennes svar visa tydligare, än allt annat,
nöden å ena sidan och fastheten och troheten å den
andra. Omkring en månad efter det den svenska
hären ryckt öfver gränsen kommo nya sändebud
från Christian, bedjande om ytterligare hjälp, i
synnerhet att Gustaf icke måtte låta draga sig ifrån sin
svåger. »Han (Christian) skulle våga land, folk, rike,
furstendömen och allt hvad han förmådde, hellre än
att han i någon måtto skulle svika Gustaf, och hellre
än att Lubeckarne och deras anhängare skulle så leka
med dessä tre högtberömda, goda, gamla
konungariken, som krämaren handlar med sin kappsäck, och
hvarom de hos många herrar och furstar redan hade
börjat handel, utbjudande dessa trenne riken, först
det ena, så det andra.»
Kort därefter infann sig ett nytt sändebud från
Christian, bedjande om 100,000 gyllen. »Det är mer
än en hel årsränta af riket!» — svarade Gustaf och
föreställde i hvad tillstånd han mottagit riket, samt
huru han vid den eldsvåda, som för några år sedan
hemsökte Stockholms slott, gick så blott och bar
från både guld, silfver och klenoder, att han icke
hade mer än en kjortel och icke mer än en
silfver-kanna, den han kunde dricka ur; dock lofvade han
så mycket penningar och skepp, som han kunde
åstadkomma. »På min vänskap kan konung
Christian tryggt bygga» — tillade han — »och jag hoppas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
