Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Gud, att om vi bägge blifva troget och fast
ståndande vid hvarandra, skall denna fejd komma till en
lycklig ända!» —
Vi hafva anfört detta, för att läsaren må kunna
sätta sig in i tiden, och öfvergå nu till den enskilda
tilldragelse i denna »grefvefejd», som gifvit
anledning till vår öfverskrift.
Den svenska hären hade mycken framgång.
Halmstad måste gifva sig, och Jakob Bagge sattes
där till befälhafvare, hvarpå herr Johan Turesson
drog norr ut till Varberg. Detta gaf Lubeckarne
nytt att tänka på. Såväl från Lybeck som från
Seland öfverfördes krigsfolk till Skåne. Marcus Meyer
kom själf från Lubeck för att riktigt gifva kraft och
fart åt företaget, att tukta den svenske konungen,
som vågade draga svärdet mot hansestaden. Gustafs
egen svåger, den förrädiske grefve Johan af Hoya,
sattes i spetsen för denna här och ryckte oförtöfvadt
in i Halland mot Halmstad. Jakob Bagge
uppfordrades genom en trumpetare att gifva sig, men han
gaf grefven ett manligt svar och kallade honom
förrädare samt tillsade trumpetaren att ej komma
tredje gången tillbaka. Då lät grefven blåsa till
storms, och hans fänikor ryckte fram. Modet
ökades hos knektarne, då de märkte, att skotten från
stadsmuren, långt ifrån att göra någon skada, tvärtom
gagnade, enär kanonerna sprungo sönder. Men detta
var en krigslist af Jakob Bagge. Han ville på detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
