Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, att Danskarne icke ville erkänna Meyer vara
Svenskarnes fånge. Han var, påstodo de, deras, icke
konung Gustafs fånge. Marcus Meyer hade vid
dagtingan räckt sin hand åt Danskarne, och därföre,
hette det, var han deras fånge, en tolkning som
Marcus själf var den ifrigaste att understödja, enär
han minst af allt ville falla i den kraftfulle konung
Gustafs händer. Alla herr Johan Turessons och herr
Lars Siggessons påståenden tjenade till intet annat,
än att Marcus Meyer insattes hos herr Trued
Ulfs-tand på Varberg, där han skulle förvaras, tills de
båda konungarne med hvarandra afgjort, hvems fånge
han skulle vara.
Så fördes då Meyer till Varberg, i hvars torn
han skulle få tillräcklig tid att drömma sina stolta
drömmar om det stora nordiska handelsväldet, som
skulle byggas på spillrorna af nordens
konungariken. Men det gick helt annorlunda, än man
beräknat. Fången blef snart herre på Varberg. Han
förstod till den grad att tillvinna sig borghöfdingens
förtroende, att denne lämnade honom på ära och tro
all möjlig frihet, tog honom med sig på jakt och
visade honom i allt öfrigt mycken vänskap. Häraf
begagnade sig Meyer att sätta sig i förbindelse med
knektarne och borgerskapet i staden och med dem
öfverenskomma om ett dåd, hvilket slog de skånske
herrarne med häpnad.
En morgon, då herr Trued begaf sig ned från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
