Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slottet till stallet och många svenner följde honom,
passade Marcus på och bemäktigade sig slottet samt
tog herr Trueds husfru och barn till fånga,
hvar-jämte han bemäktigade sig allt det guld och silfver,
som de kringboende fört i säkerhet på slottet. Med
knapp nöd kom herr Trued själf undan. Full af
harm begaf han sig till svenska lägret i Skåne.
Från adeln i Skåne kommo genast bref till konung
Gustaf med klagan öfver hvad som skett och
begäran om tröst och hjälp af honom. Konungen kunde
med skäl svara, ^tt »om Marcus kommit oss till
handa, som vi begärt, detta äfventyr hade då varit
ogjordt, som nu timat. Vi veta ingen annan tröst
göra eder på denna tid» — skref han — »än att I
gode män icke ville för mycket bygga på edert eget
höga och djupa förstånd, utan ock sätta någon tro
till dem, hvilka med eder skola våga lif och hals.»
Men händelsen i Varberg gjorde Gustaf mycket
bekymmer. »Här duger ej att skämta» — skref han
till riksens råd — »hvar vi icke spela visliga på
alla sidor, så skolen I icke tvifla därpå, att oss står
samma skålen till buds, som de i Danmark hafva
afdruckit.»
Emellertid satt den liibske borgmästaren på
Varbergs slott och innehade det in på andra året,
under det att öfverallt lyckan började vända de
lub-ska vapnen ryggen. Gustaf Vasa höll sitt gifna
ord och släppte ej tag, förr än fiendens makt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
