Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Carl och för de mäktige herrarne, hvilka aldrig
rätt kunde försona sig därmed, att den svenska
ko-nungakronan blifvit ärftlig inom Vasasläkten.
Johans son, Sigismund, måste lämna krona och rike
åt sin farbroder, och han vräkte med kraftig hand
undan allt, som stod honom i vägen, utan att stappla,
äfven om handen sudlades i blod.
o *
Ar 1599, då Sigismunds öde, genom Carls
seger vid Stångebro, hösten förut redan var afgjordt,
kom hertigen öfver till Finland, att göra denna
landsända sig underdånig, och han följdes af lycka
och framgång, ehuru bödelsyxan gick lika flitigt
o
som svärdet. Då greps i trakten af Abo Olof
Gustafsson Stenbock, han, som var så hård och grym
mot den fångne och försvarslöse Erik. Han hade
efter Johans död af fruktan för hertigen rymt till
o
Sigismund och åtnjutit dennes beskydd. Aret 1598
kom han till Stockholm, lika vildsint, lika hatfull,
som när han drog bort.
Vid en middagsmåltid tillsammans med sina
systrar Ebba och Cecilia, enkor efter Clas Fleming
och Gustaf Tre Rosor, utfor han i de gröfsta
skällsord mot hertigen och svor, »att hertigen skulle få
döden af samma hand, som gaf konung Erik
dödssåret». Cecilia bad honom väl besinna sig, men det
hade blott den följden, att brodern vände sig mot
henne med så mycket hat, att hon måste stiga upp
från bordet och låmna rummet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
