Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Polen. Med honom följde herr Johan, men
erhöll af konungen tillstånd att i enskilda
angelägenheter begifva sig till Finland, hvilket han också
gjorde.
I Finland sökte då Arvid Stålarm utföra samma
värf som före honom Clas Fleming, nämligen att
hålla landet konungen till handa, och just vid denna
tid anlände den ena underrättelsen efter den andra
om hertigens rustningar, för att ännu en gång med
väpnad hand komma till Finland. Herr Johan, som
funnit sina egendomar i Finland liggande så godt
som i ödesmål, stod i begrepp att återvända till
Polen, då herr Arvid Stålarm en dag kom till honom
på hans gård Qvidja. Stålarm kom endast för att
öfvertala den unge herrn att stanna. »Hvad skulle
väl folket tänka», sade han bland annat, »om en så
högt uppsatt man och konungens kammarherre nu
reste ur landet? Man skulle tro, att konungen
hvar-ken kunde eller ville hjälpa Finland. Det vore att
förråda konungens både slott och land!» — Herr
Johan bevektes af den gamle mannens skäl och
utropade: »Jag vill icke förråda min konungs hund,
än mindre hans slott och land. Kan min person
något uträtta, skall jag nog stanna och våga mig i
samma fara, som. eder och de öfrige Finiiarne kan
af hertigen tillstunda.» Och han stannade, och
hertigen kom med stor makt, och till slut — det var
den 28 september 1599 — måste Arvid Stålarm och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
