Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ster till Gustaf Vasas drottning, Katarina. Fru Ebba
var en kraftfull qvinna, modig och viljestark, och
när hertig Carl, efter hennes mans död, kom till
Finland för att enligt ständernas beslut med våld
tvinga denna landsdel till lydnad under den svenska
styrelsen, var hon så godt som den enda, hvilken
icke förlorade modet. Med ett sådant dödsförakt
o
försvarade hon Abo slott, att när en gång under
den allmänna bönestunden en kula från hertigens
läger kom och slet af en man strax invid hennes
sida, lät hon sig icke förfäras, utan uppmanade sitt
folk till trohet mot konungen (Sigismund) och
frimodighet mot fienden. När slutligen, oaktadt allt
bemödande å hennes sida, slottet måste uppgifvas,
fördes hon med sina döttrar och de öfriga fruarna,
hvilka befunno sig på slottet, till Stockholm, där de
insattes i ett långvarigt fängelse.
Detta öde undgick sonen, herr Johan. Han
hade af sin moder redan tidigt på sommaren blifvit
skickad till Polen, och där vistades han ända till
samma tid det påföljande året (1598), då han jämte
de från Sverige flyktade rådsherrarne — de, hvilkas
hufvuden sedan föllo i Linköping, — återvände med
konungen till fäderneslandet, där man nu hoppades
kunna på fullt allvar stäcka vingarne på hertigen.
Dennes seger vid Stångebrö gjorde dock en ända
på alla sådana förhoppningar; riksråden måste af
konungen utlämnas, och denne själf flydde tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
