Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
världen», sade han. Tjänaren gick, och medan han
nu var borta, fördes fångarne ut till afrättningen.
En stor menniskomassa var samlad, där det
sorgliga tåget gick fram från slottet till
afrättsplat-sen, där hertigens knektar bildade spetsgård och
där fönstren i alla omkringliggande hus voro fyllda
af åskådare. Tjänaren hann upp tåget, och herr
Johan lämnade honom sitt testamente och en ring till
modem. »Det är det enda, jag nu kan skänka min
mor kär; dock skall hon gifva sig till freds och
veta, att jag gladeligen går denna vägen som en
man, den där vet, att döden är blott slutet på all
jämmer och ingången till den rätta glädjen, där jag
hoppas att återfinna min mor kär. Till dess vare
allsmäktig Gud hennes tröst och beskydd!»
Kyrkoherden gick vid hans sida, men han behöfde och
fick mer tröst af den lifdömde, än denne af honom.
När de så kommo inom spetsgården, lämnade
Fleming kappa och mössa åt tjänaren och gick ett slag
omkring och betraktade tillredelserna, hvarpå han
ryckte upp tröjan så häftigt, att alla knapparne
flögo omkring. Det var måhända en ofrivillig
yttring af dödsångest; men när den rörde kyrkoherden
trädde fram och påminde honom att icke vara så
häftig, utan först bedja till Gud allsmäktig, utropade
han: »Ja, gärna!» samt föll på knä och bad. När
han nu steg upp, hvilade ett obeskrifligt lugn öfver
hans anletsdrag. Han trädde fram i ringen, vinkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
