Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till afsked åt sina bekanta, hvarvid de i fönstren
stående fruar och jungfrur utbrusto i tårar, och
talade därefter till menigheten. Han förklarade sig
i andlig måtto skyldig till den eviga döden, om
Gud ville straffa honom efter sin rättfärdighet, men
i världslig måtto var han oskyldig. »I det afseendet»,
sade han, »känner jag ingen annan orsak till min
död än den åstundan och trängtan, hans furstliga
nåde haft, att utrota min faders släkt, hvilket nu
också går i fullbordan.»
Nu började hertigens folk ropa, att han fore
med lögn, och höfvidsmannen för krigsfolket sade:
»I hafver stått efter hans furstliga nådes välfärd,
men Gud hafver vändt det mot eder själf.» Då
ropade herr Johan, så att det hördes öfver sorlet:
»Hvar är då min dom? När är jag anklagad,
förhörd, öfverbevisad? Man har ljugit på mig, som
skälmar och förrädare!» Nu ropades, att han borde
återföras till fängelset och få strängare straff, men
herr Johan sade: »Nej, har jag nu en gång på
mina egna ben gått ut, så skall ingen godvilligt föra
mig in igen. Jag befaller min sak Gud allsmäktig;
Han, den allseende öfverdomaren, må döma, huru
rättvist man här har dömt öfver mig!» Därefter
gaf han penningar åt skarprättaren fö:- kläderna
och sade: »Gör ditt ämbete!» — neddrog skjortan,
föll på knä och blundade, och så blef hans hufvud
afhugget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
