Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vrede, men ock af värdighet. Han tillbakavisar
her-tigarnes beskyllningar; rörande utmaningen
öfver-gifver han förslaget att möta med »väldiga hopen»
och önskar ett enkelt envig »på en fri kampsplats,
där mången ärlig man måtte stå och se uppå». Han
angifver de närmare betingelserna för enviget och
slutar med följande ord: »Detta vi eder till svar
på eder öfverdådiga skrifvelse icke hafva velat
förhålla, så att I skolen veta, att eder broder konung
Erik är den äldste sonen och hafver så mycket styrka
och frimodighet, som I kunnen hafva, och är äfven
villig så väl mot detta förräderi våga sitt lif, som
han mot de utländska fiender gjort hafver.»
Men något envig blef ej af. Hertigame kommo
för Stockholm, konung Erik måste lemna sin krona,
och så bedrog Johan sin broder Carl och blef
ensam konung och hans son Sigismund efter honom.
Mot denne blef Carl försvararen af Gustaf Vasas
storverk, reformationen, och icke ens högadelns
an-slutning till Sigismund kunde qvarhålla den svenska
kronan på dennes hufvnd. Under det krig, som
därefter uppblossade mellan Sverige och Polen om
Estland, var det, som Carl erhöll sitt andra
utmanings-bref till envig, och nu af den polske storkansleren
Zamoisky.
Denne anförde den polska hären, och var en
ädel man, men häftig liksom Carl. Deras bref, hvarur
vi här anföra några få utdrag, lämna läsaren den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
