Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ned till henne. En trogen tjenare, som märkte
det, skyndade hastigt ned, men fann till sin
förvåning hertigen oskadd och måste tro hans berättelse,
att tvenne armar mottagit honom i fallet och att
han på detta sätt blifvit räddad. I bygden
började talet gå om allt detta och visor diktas, hvilka
man ännu någon gång får höra sjungas.
Det var så tidigt-en söndagsmorgon,
innan lärkan hon rörde sin tunga;
det var en ungersven, som hvilade på strand;
där hörde han hafsfruen sjunga:
»Ack hör, I unge Magnus,
jag bjuder eder ganska gåfvor,
viljen I mig ega?»
Så sjunges det i en, och i en annan:
Hertig Magnus, han såg genom slottsfönstret ut,
huru strömmen så strida månd’ rinna;
då fick han se på strömmen satt
en mycket dejelig qvinna.
»Hertig Magnus, hertig Magnus, trolofven I mig,
jag beder eder ännu så gärna;
I sägen icke nej, utan jo, blott jo !»
Det var den frommaste af konung Gustafs
söner, den till hvilken den döende fadern yttrade:
»du är mig kär, du har aldrig förtörnat mig!»
Vi förbigå brödrastridernas minnen, så väl dem
mellan Erik och hans bröder, sedan Johan sluppit
ur fängelset, som dem mellan Johan och Carl, hvilka
äfvenledes är o förknippade med Vadstena slott.
Inskriften öfver inkörsporten — den svagsinte herti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
