Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sommaren förgick, och mot slutet af densamma
skulle Jonas med Petter Larsson anträda vandringen
till Kalmar. Ett par qvällar dessförinnan kom han
till modern och sade med tårarne i ögonen:
»Moder, kanske vi aldrig se hvarandra mer i
denna världen!»
»Barn, hvad säger du?» frågade modern
bestört.
»En kan icke veta, huru det går», fortsatte
Jonas. »Men om det vore Herrans vilja, huru ginge
det då med Isak?»
Modern sökte slå bort det talet, men Jonas ville
icke släppa henne så lätt.
»Det löftet, som I hafven gjort», fortsatte han,
»det skulle väl dock gå i fullbordan på något sätt,
tänker jag?»
»Ja visst», genmälde modern.
»Så tänker jag, att I då sätten Isak uti skola!»
Det blef ej mera taladt därom, men Jonas var
tankfull om qvällen, såsom han ock stundtals varit
under hela den föregående tiden. De båda följande
dagarne förblef han ock tyst och sluten. Det var
dock naturligt, att skilsmässan från hemmet skulle
gripa barnasinnet. Mer än allt annat fäste sig
djupt i hans själ åsynen af brodern, som han såg
sörja och på samma gång kufva sin sorg med en
styrka, som man knappt kunnat vänta hos barnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
