Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 till io. Mellan 10 och 12 var middagslof,
hvar-efter man arbetade i skolan från 12 till 5 på
eftermiddagen, då hvar och en fick gå till sitt härberge.
Skolan hade fyra klasser eller kretsar, såsom de då
kallades, och den första af dessa utgjordes af »de
smådrängar, hvilka minst kunna, eller ock nu först
skola begynna på att läsa».
I denna klass kom Jonas, men hans goda
huf-vud, hans minne och framför allt hans allvarliga,
på en gång milda och kraftiga väsende gjorde, att
han, såsom Peter Larsson förespådde, snart
förflyttades till aridra klassen. Hvarje dag »sattes en
glossa», d. v. s. läraren utsade två eller tre latinska
ord med deras betydelse på svenska, hvilka ord
skulle af gossarne inläras, och om qvällen, innan de
fingo gå hem, skulle de redogöra för dem. Någon
gång uppgafs af läraren en vers eller sentens, som
man likaledes skulle redogöra för om aftonen,
innan skolan slutade. Den första sentens, som Jonas
fick att lära sig och som lifligt fästade sig i hans
minne, var denna:
»Cujusvis hominis est errare: nullius, nisi
insi-pientis, perseverare in errore (Hvarje menniska kan
fela, men endast dåren framhärdar i sitt fel).»
Denna öfning, liksom i allmänhet hvad som
genomgicks den ena dagen, skulle repeteras
sedan, icke en utan flere gånger, »på det att de icke
skulle bortglömma det ena, medan de lärde det an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
