Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dra» — såsom ärkebiskop Lars föreskrifvit i sin
skol-stadga.
Nu ville det sig epiellertid så, att huru mycket
än Jonas bemödat sig att inskärpa de latinska
orden i minnet, så svek detta honom. Han kunde
morgonen därefter, det var framemot julen, icke
påminna sig några af de främmande orden. Han
betogs af ängslan, icke så mycket därför, att minnet
svek honom, som därför, att läraren skulle förlora
sin goda tanke om honom. Och läraren i den
första klassen var en för gossarne synnerligt kär
man, som framför andra omfattat Jonas med stor
ynnest.
Han upprepade, under det han gick gatan fram,
orden: cujusvis kominis, cujusvis hominis, tills han
slutligen icke hade tanke för något annat, och allt
närmare han kom skolan, allt snabbare, men också allt
meningslösare upprepade tungan de olyckliga orden.
Det var klart månsken, så att man godt kunde
både se och blifva sedd. Men stackars Jonas såg
ingen, utom den gode lärarens vrede, när han ej
skulle kunna: cujusvis hominis. Han hade kommit
till sista hörnet på gatan och skulle just vika om
detta för att komma till skolan, då han från
motsatta sidan af tvärgatan hörde sitt namn ropas. Det
var Petter Larsson, som kom från motsatta hållet
och äfvenledes stod i begrepp att vika in på samma
till skolan ledande tvärgata.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
