Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu fick Jonas lif. Petter Larsson skulle kunna
hjälpa honom. Och med ett leende sprang han till
för att skynda öfver till Petter. Men olyckan ville,
att den stränge och lättretlige mäster Magnus
Lu-nonis, vanligen kallad »mäster Måsse», i samma
ögonblick kom fram bakom hörnet, så att Jonas, utan
att kunna hejda sig, sprang emot honom, och som
det var något halt, så blef följden den, att mäster
Måsse föll omkull.
Han skadade sig dock icke, utan var snart åter
på benen, men fick knappt ögonen på den
ångest-fulle Jonas, förr än han gaf honom en örfil, så att
han föll öfver ända.
»Du behöfver upptuktelse, asinus (åsna), och det
skall du få ... jag skall taga dig om hand, jag!...»
Med dessa ord gick mäster Måsse.. Men Petter
Larsson, som åsett allt, och icke kunnat återhålla löjet
vid åsynen af den befängdt roliga sammanstötningen,
kom fram till Jonas.
»Nu vore det väl», sade han, »om du kunde
taga ett lika lustigt hopp öfver andra kretsen; ty
det skall jag säga dig, att det där bockahoppet, som
jag trotsar någon att kunna göra efter, det glömmer
icke Måsse lätt.»
Jonas förklarade, huru allt kom sig, men det
gjorde icke saken bättre. Väl hjälpte honom Petter
till rätta med den latinska sentensen, men att hjälpa
honom till rätta med mäster Måsse, till hvilkens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
