Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stränge herr Magnus», stammade Jonas under
tårar, »jag är icke skyldig till detta.»
»Talar du, din hund, utan att vara tilltalad. . . .
Interpellare loquentem est. . . ja, du skall näpsas en
gång, så du minnes det.»
Och därmed började han sin vanliga upptuktelse,
men denna gång på ett så hjärtlöst och upprörande
sätt, att det trotsar all beskrifning. Alldeles
sanslös kastades slutligen den arme gossen utanför
dörren, som stängdes bakom honom.
3.
Getvaktaren.
När-Jonas åter kom till sans, låg han på den
kalla gården utanför Mäster Magnus Lunonis dörr.
Han reste sig sakta upp och såg sig omkring.
Kroppen var liksom rådbråkad, han kunde knappt röra
sig. I samma mån som minnet vaknade och han
blef i stånd att öfverskåda gårdagens händelser,
fattades han äfven i själen af ett missmod, som
gränsade till förtviflan. Och ingen fanns, till hvilken
han kunde fly, ingen, som kunde gifva honom ett
godt råd.
Ett stod klart för honom: han måste bort,
långt bort, ja så långt, att han kunde gömma sig
för alla, alla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
