Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvarför sitter du och gråter, parvulefa hörde
han då en sträf röst fråga.
Det var prosten Björn i Arby, som var stadd
på hemfärd från Kalmar till sin kyrka. Det var
en mäkta rik och myndig man, storväxt och ståtlig
i alla afseenden. Jonas visste icke rätt hvad han
skulle svara, men han steg upp och tog af sig mössan.
»Fåfäng gå lärer mycket ondt, pojke», sade den
myndige presten. »Hvad har du för dig, kan du
något?»
»Ja något», menade Jonas.
»Hvarifrån kommer du och hvad heter du?»
Jonas besvarade dessa frågor och tillade:
»Jag duger ej att gå i skola, men hvad det nu
skall blifva af mig, det vet jag icke!»
»Hör på, Jonas», sade prosten efter en stunds
besinning, »jag behöfver en getvaktare; vill du åtaga
dig tjensten, så sätt dig upp här bakom mig på
hästryggen, men», här höjde han varnande fingret,
»trogen och ärlig skall du vara, pojke!»
Ja, därtill var ej mycket mera att säga, än att
tacka och taga emot, och så red Jonas bakom
prosten Björn trygg till Arby kyrka.
Dagen därpå var han vederbörligen anställd
såsom prostens getvaktare. Det föll sig till en början
icke så lätt, men när våren kom och solen kysste
lif i skog och mark och lärkorna sjöngo i skyn, så
blef allt bättre. Det var som den tunga, kalla vin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
