Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så förflöto tvenne år, och man befann sig på
sommaren 1585. Det var fyra år efter den
midsommaren, då Jonas vid sin faders hand vandrade till
mäster Jörgen i Annestad.
Jonas hade nu blifvit lugnare till sinnes och
försonat sig med sitt öde samt började till och med
tänka på den dag, då han skulle vända hemåt. Ty
nu borde väl dock det hafva gått i fullbordan, som
utgjort hans hemliga både sorg och glädje, det
nämligen att brodern Isak hade fått komma i skola och
icke längre behöfde sörja öfver att vara den mindre
lycklige.
Där han satt i skogen hade han utsikt öfver
landsvägen, som slingrade sig fram genom åkrar
och ängar, omkransade af löfskog och vattnade af
den lilla ån, hvilken mellan Voxtorps och Hagby
kyrkqr utgjuter sitt vatten i Östersjön. Det var ett
stycke lidet på eftermiddagen, så att solen började
vända sig mot vester. Rundt omkring betade
getterna i skogsbacken, och killingame hoppade och
gjorde tusende lustiga krumsprång.
Som han då satt och tänkte sina vanliga
tankar, såg han längst bort tvenne vandrare komma
landsvägen fram norr ifrån. Han fäste sig i
början ej mycket därvid, men när en stund gått och de
kommit närmare, flög han upp och satte handen för
ögonen. En purpurrodnad öfverflög den solbrända
kinden och han darrade som ett asplöf i hela krop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
