Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då skrattade den fete köpman Caspar och gnuggade
sina runda händer så hjärtinnerligt förnöjd, att Jonas
till slut måste mottaga välmeningen.
Köpmannen hade en enda dotter, Gertrud, som
skulle ärfva hela hans stora förmögenhet. Hon hade
till följd däraf många friare, såg icke heller illa ut,
och var till lynne och seder, som det tycktes, mild
och vänlig, så att hvarje rik ungersven, som vågade
kasta sina ögon på henne, nog väntade att blifva
lycklig, om han vunne hennes hand. Men Gertrud
sade nej till alla anbud i den vägen, utan att någon
egentligen kunde begripa orsaken. Polycarpus eller,
som han vanligen kallades, Carpus, en af faderns
medhjälpare, var den ifrigaste och outtröttligaste att
vinna den rika och vackra Gertruds ja, och han
trodde sig till slut hafva funnit orsaken. Hans tunna
läppar drogo sig därvid till ett illfundigt leende,
under det att de ljusgrå ögonen foro så flinkt från
bandrullen, som han höll i handen, till kryddlådan,
hvarur en bodpojke vägde upp neglikor, och från
lådan tillbaka till bandrullen. En blixt af inre
belåtenhet upplyste de dunkla ögonen, då i detsamma
en ung man af ädel hållning och med ett manligt
anlete inträdde i boden.
Det var studenten Leonhard Kreutzheim, en
af-lägsen frände till husbonden och äfvenledes en bland
friarne, men han hörde till det glada slaget, var
fattig och tycktes icke synnerligt bry sitt hufvud med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
