Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvad han skulle blifva i världen. Han var därför
en medtäflare, som alldeles icke var farlig, men kunde
med lätthet användas såsom verktyg af en så klok
man som Carpus. Han gjorde sig genast med
mycken förbindlighet i röst och uppsyn underrättad om,
huru hans husbondes ädle frände befann sig, och
det tycktes icke göra det ringaste intryck på
honom, att denne med påfallande likgiltighet, för att
icke säga rent af förakt, mottog uttrycken af hans
vänlighet.
Det ena ordet gaf emellertid det andra, och
snart hade Carpus den tillfredsställelsen att få säga
den glade studenten den verkliga orsaken till hans
frändes hårda sinnelag. Han förde honom ut ur
boden inåt gården, pekade uppåt det lilla
gafvel-fönstret öfverst under takåsen och hviskade helt
sakta:
»Där sitter den rätte, den ende lycklige.»
En flamma tändes i Leonhards blixtrande ögon,
och han fattade Carpus i armen med en sådan styrka,
att denne jämrade sig högt.
»Den svenske studenten!» utbrast han, och
ögonblicket därefter var han försvunnen.
Carpus dröjde en stund qvar och strök förnöjd
sina röda händer. Han var viss på sin sak, att det
nu skulle blifva ett nappatag mellan den vilde
Leon-hard Kreutzheim och den enfaldige svehsken, som
åtminstone skulle hafva dennes försvinnande från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
