Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Stöld!» ropade Jonas med en röst, som
tillräckligt förrådde både hans öfverraskning och hans
harm.
»Ja, stöld», fortsatte rättstjenaren, »och det är
endast köpman Caspars godhet, som låter saken
falla, om I med penningar ersätten, hvad I hafven
på oärligt sätt åtkommit.»
Detta öfvergick allt hvad den fattige studenten
kunnat tänka. Det var väl klart, att han inför rätta
skulle kunna fria sig från den förfärliga anklagelsen,
men redan det, att hafva varit anklagad för ett
sådant brott, var tillräckligt att alldeles förkrossa
honom.
»Penningar hafver jag icke», var det enda han
kunde framstamma.
»Så följ mig då, Jonas Rothovius!» yttrade den
oblidkelige rättstjenaren.
I detta ögonblick framträdde ynglingen, som
Jonas sett framför kyrkdörren. Hans hållning var så
ädel och hans blick så öppen och genomträngande.
»Jag känner eder på eder broder», sade han
till Jonas, »och jag vill betala de penningar, hvarom
här är fråga!»
»Och hvem ären då I?» sporde rättstjenaren.
»Mitt namn är Axel Gustafsson, och denne
mannens broder är min præceptor. Gif mig blott tid att
gå hem och hemta min præceptor, så skolen I hafva
penningarna i handen. Jag bor här strax bredvid.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
