Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denne Axel blef Gustaf II Adolfs vän och den
yppersta man i Sveriges rike, för att icke säga i
Europa, på sin tid. År 1602 återvände bröderna
Oxen-stjerna hem, men Jonas Rothovius qvardröjde ännu
ett par år. På genomresan i Wittenberg besökte
han åter Luthers graf. Här mötte han Leonhard
Kreutzheim, som nu var gift med Gertrud och redan
skaffat sig ett namn såsom läkare. Han hade hållit
det löfte, som han gaf sin vän vid afskedet, och
Gud hade icke satt honom på det hårda profvet att
gå miste om sin Gertrud.
Jonas kände sig något besvärad, ty han kunde
icke glömma köpman Caspars oädla beteende. Men
han sade det rent ut till vännen, hvilken därvid
upptändes af harm, fullt ut lika mycket som han själf.
»Carpus var i alla sina dagar en led bedragare»,
sade han, »ty om detta vet min svärfader intet,
Carpus hade kommit hem från sin Wittenbergsresa
mäkta förgrymmad, och han hade fortsatt i samma
riktning. Han ville bringa sin husbonde till
tiggar-stafven, för att sedan- kunna uppträda som räddare
och då kunna tilltvinga sig Gertruds hand. Men
bedrägeriet hade upptäckts. Han hade med skam
och nesa blifvit afskedad och sedan framsläpat sitt
lif i elände samt slutligen blifvit för stöld straffad
till lifvet i Hamburg.
Men Leonhard släppte icke Jonas, förr än han
lofvat att taga återvägen öfver Rostock, dit de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
