Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följdes åt. Glädjen hos köpman Caspar var stor.
Gertrud rodnade och gret ömsom, men slöt sig
kärleksfullt till sin Leonhard, och gubben Caspar
nödgade Jonas att mottaga en dyrbar gåfva såsom
minne af sig och Gertrud, en gårfva, hvilken i värde
vida öfversteg den summa, som Jonas fått utbetala
till Carpus.
»Till Svenborg!» sade han leende, då han tryckte
handen till afsked.
»Ja, Svenborg!» Hjärtat klappade högt i den
återvändande magisterns barm, då han såg sitt
hemlands berg uppdyka i fjärran och tänkte på, huru
allt där kunnat förändras under hans frånvaro.
Till föräldrarnas stuga vid Rotsjön gick hans
första stig.
Gubben Börje satt och slöjdade och modern
satt med en stickstrumpa i handen, då han trädde
öfver tröskeln. De voro sig lika, och åldern
tycktes föga hafva böjt dem, fast deras hufvuden voro
hvita. De sågo upp vid hans inträde, men kände
knappt igen honom.
»Jonas!» ropade slutligen modern och steg upp,
och fadern upprepade: »Jonas!»
Deras själafröjd behöfde för öfrigt icke mycket
af ord eller åthäfvor. Men moderns öga simmade
i tårar och fadern lade bort sitt arbete för att med
mera uppmärksamhet kunna höra den hemkomne
sonens berättelser om sina färder och hvad han upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
