Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hertig Johan var nämligen stadd på en resa
utrikes, och han ville, innan han skildes vid
fosterjorden, ännu en gång se sitt vackra Bråborg, som
hans moder, drottning Gunilla Bjelke, byggt upp
åt honom.
Nere på strandbryggan talade hertigen ännu
några ord till herr Erik Ribbing, helsade därpå
vänligt till afsked och steg i båten.
»Jag kan ej, som I sen, ädle herrar», sade han,
sedan han satt foten på relingen, »rymma eder här
på min slup, och jag är road af att fara vägen fram
här ensam med min moders minne; välkomne dock
till frukosten i morgon på Bråborg.»
Den hertigliga slupen lade ut. Roddarne gåfvo
den en’ snabb fart, och snart försvann den vid
krök-ningen af strömmen.
När hertigens följe lämnade stranden, vände sig
den drabanten, som vetat att berätta om hofvets
framtidsplaner för den unge hertigen och hvars namn
var Arfvid Drake, till Peder Nilsson, liksom om han
velat göra en fråga. Denne skakade sakta på
huf-vudet, och längre fram på aftonen, när de voro
färdiga att sitta upp, för att rida landvägen till
Bråborg, sade Peder Nilsson:
»Din hand, Arfvid, på att hvad vi talade nere
vid stranden stannar mellan oss!»
Arfvid gaf handen därpå, och så bar det af.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
